Ain’t no such thing as halfway crooks
29 januari 2009
Jag har på senare tid slutat hetsa upp mig över Spotify. Tjänsten och jag har numera ett förhållande där vi liksom tolererar och ignorerar varandra och går åt varsitt håll i livet. Men: bara en notering om det här med att en massa låtar ska rensas ut och/eller regionlåsas.
Alla verkar vara överens om att skivbolagen är skurkarna även denna gång. Men stämmer det verkligen i just det här fallet? Spotify har medvetet erbjudit musik de inte haft rättigheter till ända sedan tjänsten öppnades för allmänheten i oktober, det skriver de själva i den där texten. De har alltså med flit marknadsfört sig och byggt hype genom upphovsrättsbrott. Snacket om hur viktigt det är att artisterna får betalt var alltså inte så substantiellt ändå.
Lärdomen av det här är att “gratis är gott”-argumentet tydligen gäller även för entreprenörer som Lorentzon & Ek.
Postat i kategorin: Musik
18 kommentarer Skriv en egen
1. WW | 29 januari 2009 kl 20:07
Jaja, Spotify var väl redan från början mest ett tillhåll för businessvennar som ville lyssna på lite Depeche medans de slutförde årsredovisningen, så det spelar väl ingen större roll. Men det roliga är ju hur korta hyperna är nuförtiden. Inte ens Boo.com gick väl från världsfrälsare till fiasko så fort som Spotify.
2. Spotify, avtalsfrihet och&hellip | 29 januari 2009 kl 20:30
[…] Hur som helst, det hela fick mig att fundera kring det här med avtal, licenser och upphovsrätt. Upprördheten kring spotifys begränsning är ett uttryck för det allmäna missnöjet med det monopol som upphovsrätten de facto är (eller kanske snarare upphovsrättsindustrins missbruk av detta monopol), men också ett underkännande av avtalsfriheten. För faktum är att upphovsmännen och artisterna har träffat frivilliga avtal med skivbolag, musikförläggare m.fl. och i detta överlåtit sin rätt. Dessa har i sin tur rätt att träffa avtal på de villkor de vill, vilket spotify nu märker. […]
3. Birdseed | 29 januari 2009 kl 22:50
Då skulle du vart med under det slutna betat i höstas. Spotify-ägarna började genom att lägga ut sina privata skivsamlingar, så sökte man på typ Gucci Mane fick man upp dussintals mixtapes. Nu är det bara mer officiella grejer kvar, Southern Slang och Gangsta Grillz och Swisha House.
4. Ed aka rasseadvokaten från Lindängen | 30 januari 2009 kl 0:35
De borde anlita mig! Jag friar dem på en kvart!
5. Lisa Magnusson aka Herrbloggare | 30 januari 2009 kl 1:26
Jamen självklart händer det här! Jag känner mig så jävla 133t som såg både Facebook och Spotify inte för vad de var utan för vad de i längden skulle bli. Och jag fick rätt. I luvz me.
PS. Jaja, inte för att skryta, och allt det.
6. xervix | 30 januari 2009 kl 2:08
såna är dom, kapitalisterna. fast att looptroop är borta gråter man inte direkt över ändå.
7. arg skåning | 30 januari 2009 kl 9:21
är det den där greven a.k.a peder till vänster?
8. Simon | 30 januari 2009 kl 13:34
Jag har börjat gilla spotify. Jag hoppas på att det snart kommer nåt slags fulhack som “låser upp” alla borttagna låtar och sånt. Så man får tag på alla de där Gucci Mane-tapsen och så vidare.
9. Uggla Mu | 30 januari 2009 kl 15:25
Va? Jag har inte läst att Linda Skugge har ändrat sig om spotify. Det är alltså fortfarande en cutting edge-tjänst tillhandahållen av en framåttänkande frisk entreprenöranda. Punkt.
10. EMM/M | 30 januari 2009 kl 21:29
Vänta nu, dissade inte D.D Lisa Magnusson för ett tag sen?
11. Donnie | 30 januari 2009 kl 21:42
Det gjorde han absolut, men det var bara en tillfällig tagg i ett annars ganska konstant blomstrande kärleksförhållande. Lisa = episk.
12. Kent Kantarell | 31 januari 2009 kl 2:02
Free Kinesen!!!
13. Räksallad | 31 januari 2009 kl 13:24
DD ligger på vandrarhem.Take away chinese style.
14. Nic Shay and The Family | 2 februari 2009 kl 22:20
Donny = sveriges Weird AL!!
15. d.d. | 2 februari 2009 kl 22:30
do it faggot.
16. Jack | 3 februari 2009 kl 1:05
Det är knepigt det där med relationer. Ty även när man sagt att man gått åt olika håll i livet kan det ändu finnas spår av den där gamla glöden kvar. Jag och många med mig har nog alltid tyckt att det finns något lite eggande i Donnies friktionsfyllda relation med Spotify. Kan det inte vara så att man ibland måste ge varandra tid helt enkelt? Spotify har kanske inte uppträtt så vuxet alla gånger, men hennes biblioteket uppdateras hela tiden och hon mognar lite för varje dag. Och skulle era vägar korsas senare framåt ljumma vårkanten kanske du ser något i det där gröna ögonen du inte sett tidigare. Bara en tanke.
17. Fred L | 3 februari 2009 kl 20:00
Vad man inte ser i de där gröna ögonen är den ruttna insidan. Sveken.
Dominans. Mindgames.
De instoppade valkarna och den grundlösa bysten som likt ett fuskbygge faller rakt ner mot ett skrev som döljer värre sanningar än Teckomatorp.
Sure! Det känns säkert fint i början, men när personkemin förvandlas till det giftiga avfall det en gång var och sanningen återigen uppdagas, väntar år av inre sanering.
Jakt efter själslig balans. Ett infekterat sår, stort nog att kasta in böcker som ska skapa självkänsla.
Du stammar tyst om rak rygg och intrigitet.
Väl frisk, vandrar man stolt med solen i ansiktet mot nästa avgrund.
18. Jack | 3 februari 2009 kl 22:00
Man blickar in i de gröna ögonen, man ska förlora sig i dem, men man bör aldrig skåda för djupt. Det är den av kärlek berusade blicken, INTE den skärskådande falkblicken som ska genomlysa de gröna brunnarna. Ty den skarpe betraktaren,den cerebrale ensamseglaren med flytväst av förnuft kan aldrig lyckligt få drunkna i en annan människas ögon.
Falska bröst, dolda valkar. Hmm. Min gamle far sade alltid: Snegla uppåt, blicka framåt. Men aldrig neråt. Det är då valkar, falska bröst och förorenade underliv hamnar i blickfånget. Men bara för de som sänker blicken. Min far var en klok man.
Skriv en kommentar
Viss HTML tillåten:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Skapa trackback för inlägget | Prenumerera på kommentarer med RSS