Hej då Mr. West
13 november 2008
Vid det här laget har enligt den officiella låtlistan alla låtar utom två läckt från Kanyes 808s & heartbreak och skivbolaget gnuggar antagligen händerna eftersom den här taktiken har visat sig vara väldigt framgångsrik inom genren på sista tiden. Genom att på egen hand läcka en eller två låtar i taget byggs hypen mer effektivt än om albumet i sin helhet ramlar in på valfri torrenttracker ett par veckor innan butiksutgivning – upplägget har fungerat bra för Wayne, T.I. och Jeezy i år och Kanye hoppas förstås på det samma.
808s & heartbreak var redan på idéplanet tänkt som Kanyes farväl från hiphopen, ett faktum som en del trögtänkta rapfans inte riktigt tycks ha greppat. Det här är knappast en engångsföreteelse innan han återvänder till vanlig hiphop, för efter en skiva av den här sorten är ett sådant återvändande knappast möjligt. Även om 808s & heartbreak floppar och Kanye aldrig mer tittar åt autotune kommer han knappast att gå tillbaka och försöka göra en ny Jesus walks. Att ens försöka vore att medge att de senaste årens blipster-attack (ett sexårigt förhållande med en designer, hypande av svenska modeskapare, etc) skulle ha varit ett misstag. Han är för stolt och uppfylld av sin egen storhet för att teoretiskt kunna gå med på något sådant.
Så är albumet något att ha? Innan jag svarar mitt eget förutsägbara nej vill jag bara påminna om att jag faktiskt inte alls bara tolererar skurkar från Texas eller Georgia: jag gillar som bekant en hel del neorygg och vanlig rygg också. College dropout och Graduation. Och sissy bounce och halvmöglig ghettotech, för att inte tala om Bay area-rap – hur annorlunda är inte den egentligen?
Men till saken, vid det här laget kan man slå fast att skivan är dålig. Rätt spektakulärt usel till och med. Och huvudproblemet är faktiskt inte autotune, som annars är den detalj alla genuint konservativa har klagat över ända sedan Love lockdown. Visst känner man sig ganska mätt på just den där sortens röstförvrängning efter att han lyssnat igenom de här låtarna – vad som länge framstod som lite nytt och annorlunda förvandlas snabbt till monoton rutin när användningen blir regel i stället för undantag. Precis på samma sätt som man inte precis häpnar över att gitarren är distad när man lyssnar på en ny Metallica-platta.
Det stora problemet med 808s & heartbreak är låtarna. De är visserligen övervägande melodiska och trallvänliga precis som Kanyelåtar alltid brukat vara, men nu samsas de där ganska gulliga melodierna inte längre med någorlunda basiga beats utan med en sorts förvirrad och missuppfattad version av fyra-fem år gammal europeisk popelectro. För att vara väldigt specifik låter 808s & heartbreak ganska exakt som Chromeos album She’s in control från 2004 (fast med lite mindre precision i detaljerna från Kanyes sida, vilket antingen beror på inkompetens eller i bästa fall en strävan efter någon sorts edge mitt i barnramsorna).
All denna strävan efter att vara avantgarde, och resultatet blir en kopia av popmusik som var hipp i Europa och Kanada för fem år sedan.
Om det är något vita och svarta artister har gemensamt är det att de som fått både berömmelse och kärlek från kritiker ofta får för sig att de vill bryta genregränser och göra sig odödliga. För svarta artister i modern tid innebär det i regel att de ser sig själva som nutidens motsvarighet till 80-talets Prince – genier som spränger bojor, briljerar i alla genrer och därigenom till slut skapar sin egen musikstil. Tanken på att kunna nå dit är uppenbart förförisk och Terence Trent D’Arby var en av de första att trilla dit. Inom rapen är väl det mest berömda exemplet hittills Andre 3000.
Skivor som utgör radikala genresvängningar brukar ofta få en hel del beröm från kritiker, inte alltid bara för att de är bra utan för att omvärlden blir lite osäker. Om en artist plötsligt låter annorlunda än hon/han brukar finns ju en risk att det är äkta genialitet in action. Skivan kanske om 20 år kommer att hyllas som ”för svår för sin samtid”, och att då ha varit en av dem som stod på fel sida vill ingen tyckare utsätta sig för. Då är det smidigare att hylla i stället.
Vad såväl artisterna som omvärlden ibland glömmer är att det inte enbart räcker med att göra något oväntat, i alla fall inte om det som ska föreställa vara fresh och udda faktiskt bara är något som artister verksamma inom andra genrer redan gjort. Och gjort bättre.
Ett exempel: om James Hetfield uppfinner en maskin som får hans röst att låta som en didgeridoo gör han något originellt. Om Hetfield i stället börjar rappa över Metallicalåtar gör han visserligen något oväntat som gör fansen förbannade, men det är ändå inte originellt eftersom det redan finns massor av folk som rappar bättre än honom.
När ni vaknat i morgon har albumet möjligen redan läckt i sin helhet men för den som vill höra lite halvtaffliga yawns finns de tio läckta låtarna, i högst varierande ljudkvalitet, i den här mappen. Viel Spaß.
808s & heartbreak-låtar (rar, 60 MB)
Postat i kategorin: Musik
38 kommentarer Skriv en egen
1. Birdseed | 13 november 2008 kl 3:00
För mig är det största problemet att han är så fruktansvärt kass på att sjunga. Falsksången, teknikbristen och karaokebröligheten lyser igenom alla lager av superdyr elektronik.
Bara väntar på Horse Boy’s R&B skiva som nästa logiska steg.
2. Horace | 13 november 2008 kl 10:07
Skivor som utgör radikala genresvängningar brukar ofta få en hel del beröm från kritiker, inte alltid bara för att de är bra utan för att omvärlden blir lite osäker. Om en artist plötsligt låter annorlunda än hon/han brukar finns ju en risk att det är äkta genialitet in action. Skivan kanske om 20 år kommer att hyllas som ”för svår för sin samtid”, och att då ha varit en av dem som stod på fel sida vill ingen tyckare utsätta sig för. Då är det smidigare att hylla i stället.
När jag läste detta kom jag att tänka på filmen “Basquiat - Den svarte rebellen” av regissören Julian Schnabel. Där säger huvudpersonen Jean-Michel Basquiat att dyrkandet av missförstådda genier är van Goghs fel/förtjänst. Van Gogh blev först stor efter sin död och det var många som ångrade att de inte upptäckte honom när han levde. Om han hade fått lite erkännande så hade han kanske inte snittat örat av sig själv…
Personligen har jag alltid betraktat Kanye West som en skicklig beatmakare (dock ej i klass med exempelvis Primo eller Large Professor) och en tråkig och gnällig rappare. Jag tror knappast att han kan komma med något banbrytande som är “för svårt för sin samtid”. Och jag tror inte att han skulle bli bättre med bara ett öra.
3. Haso | 13 november 2008 kl 11:35
Om 808s& Hearbreak inte säljer trippel platina så förlorar skivköparna… trovärdighet.
4. Luca Brazi | 13 november 2008 kl 14:15
Kanye west är en tönt. Irriterande att den här kassa skivan förmodligen avskräcker Lil Wayne från att släppa Luv Sawngs som hade kunnat bli originell på riktigt.
Dedication 3 släpps föresten idag, Heartbreak är redan glömd.
5. Redslap | 13 november 2008 kl 14:34
Kanyes största svaghet men antagligen samtidigt hans styrka är hans ego. Utan hans ego hade han fortsatt vara hus producent på Rocca Fella, men Kanye vill ju att världen ska se hans storhet och då kan man ju inte bara göra takeover beats. Man måste rappa, ha konstiga glasögon och stå på scen. Det var väl okej i början när man kunde bortse från hans mediokra rap (det funkar ju när man lyssnar på dr. dre) och digga beatsen. Men det räckte ju inte för Kanyes ego utan han kände sig tvungen att bli någon slags våt hipster dröm och nu rasar korthuset ihop.
6. Redslap | 13 november 2008 kl 14:59
varför skriver inte KA en artikel på waffles förrästen?
7. Simon | 13 november 2008 kl 15:16
Tack, jag hatade Love Lockdown men älskar Heartless.
8. Hugo | 13 november 2008 kl 17:31
Chromeo-liknande, det är ju strålande kritik.
Jag kommer nog precis som med förra skivan inte göra ett knapptryck för att höra den. Trots det kommer det när året summeras antagligen bli en av de skivor jag hört flest gånger.
9. Juddge | 13 november 2008 kl 21:19
Jag tycker att de låtar som läckt från Kanyes West är otroligt bra, med undantag av 3 ganska intetsägande, bland annat Lil Wayne-låten (tror någon allvarligt att Luv Sawngs hade blivit bra!? “Intressant”, kanske, men BRA!?). Detta är antagligen för att jag kan relatera till hans vedervärdiga sångröst, utan också för att jag är ett skåp-Coldplayfan. Innan ni dömer mig för det kan jag ju nämna att nästan alla wiggers har minst ett favoritband. Fleetwood Mac, någon?
Förresten blev en av Kanyes låtar; Amazin’, förstörd av Young Astmeezy som envisades med att väsa om att han var on his grind.
10. Juddge | 13 november 2008 kl 21:24
OT! Vad tycks förresten om kandidaterna för Jay-Zs version av Swagga Like Us: Rick Ross, Young Jeezy, Andre 3000 och Nas? Jag tycker de verkar lite second rate.
11. En av bloggläsarna | 13 november 2008 kl 23:42
Ännu en läsning! Blogga om kärleken. Gärna skor från Northampton.12. Redslap | 14 november 2008 kl 2:56
Jag har inget emot att kanye envisas med att släppa skivor med medioker rap men när han ska gästa på allt möjligt blir man ju bara sur. Exempel, better than I’ve ever been
13. Luca Brazi | 14 november 2008 kl 13:29
Juddge
Skillnaden mellan Wayne och Kanye är ju att den förre har soul i sin musik. Kanyes smärta förefaller ju inte sitta djupare än ett klistermärke. Han är säkert jätteledsen (haha!) men i mina ögon ser det bara ut som att det är hans stolthet som blivit sårad. + allt som redan sagts om kvalitén på låtarna.
Lil Wayne sjunger med mer blues om hostmedicin än vad Kanye gör om saknaden efter sin kärlek. Därför hade Luv Sawngs blivit bättre.
Avgör själv:
http://www.speedyshare.com/556680293.html
14. Luca Brazi | 14 november 2008 kl 14:05
För att styrka tesen ytterligare sticker jag in Lil Waynes kanske bästa låt; Up to me. Wayne var 16 år när låten spelades in, hans pappa hade blivit skjuten, han hade själ blivit pappa och dessutom skjutit sig själv i bröstet med 44 kalibrig pistol.
Klart han ska göra en soulskiva.
http://www.speedyshare.com/371879918.html
15. Donnie | 14 november 2008 kl 15:45
Mina tre favorit-Wayne är nog “Be me”, “Amen” och “Pray to the lord”, som samtliga ligger på gränsen mellan soul och exorcism.
Tyvärr verkar han ha kommit ifrån den grejen lite på sista tiden vilket också bidrog till att Carter III bara blev en bra skiva, och inte en fantastisk.
16. Juddge | 14 november 2008 kl 17:00
Hmm, bra poäng, Luca Brazi. Jag kanske är tvungen att omvärdera den gode Wayne. För trots att Kanyes låtar alla är ytliga och stinker “stor trendig lägenhet i vitt” tycker jag att produktionerna är lite bättre, och att de är mer catchy. Jag måste också erkänna att jag inte är så värst inne på 22s, grain-grippin, codeine-sippin och grindin, så södern är kanske inte min absoluta favoritarea. Jag tycker ändå att Wayne är klart bättre som rappare än sångare och allmän “konstnärssjäl”.
17. WW | 14 november 2008 kl 20:43
Dedication 3: http://www.sendspace.com/file/vz0rq6
18. WW | 14 november 2008 kl 21:57
Drama är en idiot, här är riktiga länken: http://www.sendspace.com/file/mmoe12
19. sura apan | 15 november 2008 kl 4:33
Ja visst men varför skriver du inget om alla töntiga och fula tjejer du dejtat “Donnie”? Herr loser”hipp” behöver en reality check. Om du inte skriver kommer jag med länkar och foton, Hur “COOLT” är det?
20. Donnie | 15 november 2008 kl 16:15
Inte ens Janne Josefsson hade tyckt att det där var särskilt mycket till näthat.
21. Juddge | 15 november 2008 kl 19:32
En annan sak som talar emot Wayne är att han ofta hamnar i fel tonart med auto-tunen, något som jag som självutnämnd “musiker” irriterar mig på. Mest känsla finns faktiskt i de låtar som Donnie nån gång kallade “skriksoul över Mannie Fresh-beats”.
22. En av bloggarna | 16 november 2008 kl 1:14
LIL WAYNES NYA TAPE ÄR LÄCKT!! KOLLA DIN LOKAL RTACKER
23. Luca Brazi | 16 november 2008 kl 1:26
En annan sak som talar emot Wayne är Dedication 3. Skräp.
24. Juddge | 17 november 2008 kl 19:50
Skit i Dedication 3.
“Who The Fuck Is B.o.B” är where it’s at!
25. eva dahlgnr | 17 november 2008 kl 20:43
På tal om inget så behöver en brorsa en invite till waffles eller what.
kebabylon@gmail.com
26. WW | 17 november 2008 kl 21:08
Finns B.o.B med acceptabel ljudkvalitet nånstans? Kopian jag har frått tag på låter förjävligt.
27. Simon | 17 november 2008 kl 23:28
Varför har det dykt upp en massa andra Simonar i de kommentatorsfält jag läser?
28. EMM, tidigare känd som M | 18 november 2008 kl 0:23
Redslap: Men det räckte ju inte för Kanyes ego utan han kände sig tvungen att bli någon slags våt hipster dröm och nu rasar korthuset ihop.
Det patetiska är ju att Kanye inte blivit en våt hipsterdröm. Det är ju inte så att Kanye blivit nya, jag vet inte, säg, The Cool Kids på spy bar eller ESS.
Jag har inte hört så värst många kanye remixer på discobelle etc. etc.
Tror att Kanye på ett eller annat sätt är fast bland hiphop-publiken, och kommer aldrig bli riktigt accepterad bland indie-pojkarna.
Och Donnie, du har fortfarande inte gett mig en what.cd invite.
29. Hugo | 18 november 2008 kl 1:51
Det har dykt upp massa Hugosar här och var också. Konstigt, då jag är nästan den enda Hugon som är över fem år gammal (jag är 13).
30. sicc blocc | 18 november 2008 kl 14:17
Skriv om Young Buck/Games gråt-samarbete.
31. Redslap | 18 november 2008 kl 15:25
Bristen på KA inlägg leder till att jag febrillt refreshar gamla poster och läser kommentarer i brist på ett liv
32. Donnie | 19 november 2008 kl 2:13
EMM: Har du inte lärt dig att det är Spotify som gäller? Där finns allt. Allvarligt talat har jag lotsat in för många suckers för att vara betrodd för tillfället, men mitt erbjudande står ju kvar: du är först in line på internet.
33. EMM, tidigare känd som M | 19 november 2008 kl 19:30
Donnie D: Jo, men DU dissade ju spotify själv, och när expressen fick för sig att dela ut 4000 invites så kändes det plötsligt inte så kul. Men jag tar vad jag får. Du har min mail, och du är en sann kamrat. Det är du.
I gengäld bjuder jag på rosé i sommar. Ha ha.
34. Donnie | 19 november 2008 kl 20:01
Jag vet att jag dissade Spotify, men jag hade ju tydligen fel eftersom de har lagt ut 100 000 låtar.
35. Kinky Afro » Hipp h&hellip | 23 november 2008 kl 23:01
[…] Rörelsens pièce de résistance är förstås 808s & heartbreak, som jag redan har beklagat mig över. Den kommer förstås att sälja en hel del, men inte primärt på grund av det ljud som finns på skivan utan på grund av det folk tror finns där. Folk kommer att lyssna på en skiva som består av trallvänlig electropop, men eftersom de vet att det är rapparen Kanye West som gjort den tror de att det är en hiphopskiva och därmed kan den fortsätta att bedömas utifrån hiphopkriterier: så melodiös skivan är för att vara hiphop, så känslig han är för att vara rappare, så få skits och svordomar albumet har för att vara kommersiell rap. […]
36. Bert | 28 november 2008 kl 22:26
Den mest pretentiösa och sämsta recenssion jag någonsin skådat
37. Miss Dominance | 4 december 2008 kl 20:47
Han är verkligen i en sjukt djup svacka nu… Kommer ihåg dagar av ‘Golddigger’, ‘Good Life’ och ‘Champion’… WHAT HAPPENED???
Bara lyssna på Digital Girl som han kör med Jamie Foxx och The Dream… STILL SOOOO BAD!!!
… Jag gråter nästan.
38. Nerd Life Deluxe B-L-O to&hellip | 9 december 2008 kl 2:42
[…] Älskarna hänger förutom det här med autotune upp sig som fan på hur fresh det är. Allt från allmänt nytt och fräscht till att det skulle förnya hiphop. Vilket exempelvis Kinky Afro torde bränt hål på (särskilt med tillägget här), men så lätt brukar det inte gå. Generellt har ju den texten redan gjort kommande påpekande överflödigt i och med jämförelsen med Chromeo, men hey, jag vill också: Det här är gjort. Bara inte av Kanye. Alla de som säger att det funkar/inte funkar bara för att det är Kanye kan faktiskt bara dra. Det är ju inte intressant överhuvudtaget och just en sån sak som får folk att fastna i ovanstående virrvarr. […]
Skriv en kommentar
Viss HTML tillåten:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Skapa trackback för inlägget | Prenumerera på kommentarer med RSS