Astralkroppar och magnetism
3 november 2008
Meningen är att det här ska bli en text som innehåller ordet ”aura”. Inte av nån annan anledning än att det är ett lite fånigt ord jag länge velat skriva och nu är det dags.
Först: Spotify. Egentligen vill jag inte att det ska bli en vana att skriva om det där programmet men jag är tvungen att göra det en gång till. På många sätt är jag tacksam att det än så länge är såpass dåligt som det är, eftersom det gör dissandet enklare. Men om den där tjänsten i stället vore perfekt och allting verkligen fanns tillgängligt omedelbart, gratis och i perfekt kvalitet?
Överför den tanken till andra kulturyttringar, som till exempel mode. Instant gratisstreaming av mode – dubbelklicka Elin Klings stövletter och de sitter omedelbart och gratis på dina fötter. Eller lyxmat, klick och vaktelägg ligger på din tunga. Sex, klick och de siamesiska tvillingarna från Kyoto ligger rent fysiskt i ditt knä.
Vad innebär det för kulturen? De mer ideologiskt lagda fildelningsfilosoferna skulle förmodligen säga att det vore fantastiskt, eftersom folk då i stället kunde vidga sina vyer, gräva djupare ned och längre bort.
När det gäller musik har ju utvecklingen hela tiden gått från krångligt och dyrt till billigare och enklare och varje teknikskifte har varit som en liten dolkstöt av ”sunk costs” i hjärtat – ett par år och ett antal tusen kronor bortslängda igen. Men om/när både ansträngningen och kostnaden blir noll, finns det då något värde kvar? Har Insane Clown Posses nya ett värde om den är lika dyr och svårtillgänglig som luft? På kort sikt, för juggalosarna, har den förstås det men på längre sikt är det mer tveksamt.
Entusiaster som inte nöjer sig med att lyssna på musik utan också vill visa upp den i fysisk form för andra brukar nu efter cd:ns död köpa vinylskivor eftersom vinylskivan har en klassisk image, lite som musikvärldens motsvarighet till en Eames-fåtölj. Men för ett par veckor sedan läckte en låt som påminde mig om att vinyl trots allt inte är det kyligaste alternativet.
Låten var från det kommande mixtapet Streets advocate, där Trae får hjälp av Bun B och Lil Keke. Det är ännu en DJ Screw-hyllning och en väldigt bra låt men allra bäst är faktiskt titeln, Grey cassette, och refrängen ”pop in your grey cassette, turn up your fucking deck”. Det är förstås tänkt som en hyllning till de hemmainspelade tejperna Screw sålde ur bakluckan men frågan är om det ens är praktiskt möjligt att lyssna på de där 90-talskassetterna i dag. Senast jag försökte höra på ett kassettband var härom året när jag hittade några dussin i en byrålåda, de var nog minst 15 år gamla och det dominerande ljud som kom ur dem var ett monotont gnisslande av hårt spänd plastremsa som gneds mot magnet. Någonstans under pipandet kunde man ana musik men exakt vad det var för skit vet jag fortfarande inte.
Grejen är alltså att kassettband inte bara är snygga (snyggare än vinylskivor) och låter gatusmutsiga redan när de är nyinspelade, de avmagnetiseras och förintar därmed sig själva bara på något decennium. Vinyl slits snyggt och håller i årtionden precis som Eamesfåtöljen, hårddiskar lagrar mp3orna precis som de skapades och Spotifys ogg-arkiv varken slits eller tar upp plats. Men kassetterna, de är som musikaliska tamagotchis som kräver uppmärksamhet under de första viktiga åren, sedan dör de.
Slutsatsen är att kassettband är något så unikt som ett musiklagringsformat som har en aura, föds, lever och dör lagom när innehållet inte längre är relevant. Den allra bästa framtiden är kanske inte alls digital utan snarare magnetiserad.
Trae feat. Bun B. & Lil Keke: ”Grey cassette”
Postat i kategorin: Musik
31 kommentarer Skriv en egen
1. Birdseed | 4 november 2008 kl 0:14
Jag har en kompis som fortfarande regelbundet gör blandband och köper kasetter på loppis, i stället för MP3-spelare har hon en gammal freestyle.
Men å andra sidan är hon vegan och crustpunkare. Har du bytt sida när det gäller “vita medelklassmänniskor som vill göra oproffsiga och hafsiga saker”-frågan? Kan vara värt att läsa den här artikeln i så fall. Kassettband, snacka om elective marginalisation!
2. Donnie | 4 november 2008 kl 0:23
Nja, vad jag är ute efter är en solid ursprungsprodukt förpackad i en bräcklig form, inte tvärtom. Som en juicy grillkyckling som ruttnar på en dag i solen, inte en bestrålad tofuburgare i frysboxen.
Digitala Hästpojken-filer i Spotifybiblioteket är prima exempel på en kass ursprungsprodukt som bevaras för eftervärlden helt i onödan.
3. WW | 4 november 2008 kl 0:44
I min gamla hood så har nog IPC fortfarande värde.
Du har nog rätt i att kulturen må bra av att försvinna efter så där en 20 år. Jag kan tänka mig att tonåringar år 2050 kommer att vara ungefär lika imponerade av Illmatic som jag är av gamla gnälliga och tondöva Robert Johnson stenkakor nu. Fast allt går ju snabbare nuförtiden, interweben är fan översvämmad av bloggar som är Hip-Hopens motsvarigheter till rootsy.nu
4. Hugo | 4 november 2008 kl 1:15
Den här finns inte på Spotify.
http://i33.tinypic.com/2md1i4l.jpg
5. Bluesking | 4 november 2008 kl 2:27
Tidigare avfärdade du Spotify för att det enbart verkade uppskattas av typer som “ger intryck av att vara folk som har osynliga högtalare inbyggda i väggarna i sina ikeanska marmorkök”.
Såhär någon månad efter lansering verkart det uppenbart att det här är en tjänst som tilltalar de flesta “vanliga” människor och inte bara marmorköksmänniskorna.
Du skrev i ditt förra inlägg att du hoppas att Spotify får mer obskyra artister längre fram. Nu när du antagligen inser att det faktiskt kan bli en realititet, att spotifys popularitet kanske faktiskt ger dem ekonomiska möjligheter att signa många “små” artister och göra den omedelbart tillgänglig för massorna, verkar du bli tveksam till det också. Omedelbar streaming är kanske ingen bra grej ändå. Om alla kan få allt är det inget roligt längre (”Den allra bästa framtiden är kanske inte alls digital utan snarare magnetiserad”).
Men en med omedelbar tillgång till allt försvinner ju också snobberiet,klickbildningen och bunkermentaliteten. Någon skrev ett intressant inlägg om detta, att de som diggar de exklusiva, det obskyra och svårthittade torrentmaterialet möjligen känner sig lite hotade av ny teknik som kanske “river väggarna”. Den diskussionen är väl möjligen lite mer intressant än om kasettband är det coolaste lagringsmediet, eller har jag fel?
6. Perrie | 4 november 2008 kl 4:31
Kassettband är det tuffaste lagringsmediet.
http://i36.tinypic.com/28artis.jpg
Också av den enkla anledning att det finns så mycket inspelat live som bara finns på kassett, hör ungefär alla clasher/danser som ägt rum i JA från åttiotalet och framåt. Granted att en stor del nu är rippade till mp3, men det kommer alltid att finnas nån som har en orippad Silverhawk-clash i en skolåda nånstans i Brooklyn eller under en säng i Trelawny.
http://www.mrsoundtapes.com/
Själv har jag 20 st Silverhawk-danser och 700+ andra, endast några få av dessa på kassett.
Annars ska väl tilläggas nåt om awesomestapesfromafrica och hur den afrikanska låtskatten på kassett exploateras av den vite mannen.
7. The Nonce | 4 november 2008 kl 9:25
I used to sell mixtapes, but now I have a blog…
8. Dj Gräs | 4 november 2008 kl 9:36
Kan du inte sluta blogga, så kan vi träffas i Vitan och ha kasettbytardag i stället…
mvh
/Gräs
9. Yo Plumber | 4 november 2008 kl 10:08
Om man inte är speciell får man helt enkelt försöka hitta på saker som gör en unik. Som kassettband. Och därför Señor Gräset!
http://www.youtube.com/watch?v=5PsnxDQvQpw
10. G-man | 4 november 2008 kl 11:45
Jag tycker grejen är att kassetten har vissa egenskaper som gör att fungerat bra som “social teknik”. Två exempel:
1) Kassetten möjliggjorde ett av de första “publika fildelningsförsöken”. I mitten på 80-talet sände radio ut datorprogram via etern, som spelade in på kassetter av Vic-20, C-64, ABC80 människor ute i landet. Även de “sneakernets” som var rådande då kommer att få en revival, just för att det är i det sociala mötet som digitalt material får värde.
2) Blandband är mer än bara en samling låtar. Kontexten gör att det blir socialt laddat. Kassetten i sig är en billig och tafflig teknik, men att använda den för ett genomtänkt mixtape visar att du lagt ned värdefull tid, kunskap och omtanke. Hårdvaluta i sociala relationer. Att dessutom många fixar med omslag och specialsydda liner notes gör ju det hela än mer intressant.
11. Donnie | 4 november 2008 kl 12:26
Bluesking: Men om de flesta nu älskar Spotify, är inte det bra nog? Måste alla älska er?
Vad jag klagade på i den där Spotifyposten var att tjänsten än så länge är klart sämre än piratalternativen när det gäller utbud och tillgänglighet och den enda konkurrensfördelen är lagligheten, om man nu ser det som en fördel. Med tiden kommer det såklart att ändras - om några år är det säkert en självklarhet att kunna välja ur ett stort utbud och lyssna på det på fjället.
Det här var mer om inspelningar som fysisk produkt och identitetsskapare, funktioner som försvinner med en laglig, gratis och tillgänglig musiktjänst med obegränsat utbud. Det motsvarar väl ungefär att stänga Folkets Bio och istället dra in cineasterna på popcorn-Filmstaden där de plötsligt erbjuds att se vad de vill gratis, eller börja dela ut italiensk lyxdesign gratis på Konsum. Det kan man förstås se som en framgång för jämlikheten, men oavsett vad man tycker är ett hett tips ändå att Spotify (eller liknande alternativ) på sikt kommer att få en hel del musikhamstrar att byta hobby. Kanske lika bra.
Som Spotifyentusiast (eller anställd) borde du känna till att klickbildning och bunkermentalitet alltid har varit en grundbult i popkulturen.
12. Farbror Barbro | 4 november 2008 kl 12:33
Det finns en sak som talar för kasetternas analoga brus & mot mp3 hegemonin. Har ni testat att sakta ned en mp3:a för att skruva den? (Det går att göra i bland annat Windows Media Player). Det komprimerade formatet gör att det kommer in massa sprakljud - och det låter inge vidare. Screw-tapesen förutsatte med andra ord det analoga formatet: Det hade inte funkat om Robert Davis skulle ha skruvat mp3:or.
Dj Screw =
Spotify = 0
13. Farbror Barbro | 4 november 2008 kl 12:35
Dj Screw = 1
Spotify = 0
Det finns inga genvägar till det pärfekta ljudet
14. En liten fågel viskar i ditt öra | 4 november 2008 kl 12:37
Bluesking = Linda Skugge
15. Luca Brazi | 4 november 2008 kl 14:11
Jag vet inte, mina kasetter mår ganska bra. Snarare än avmagnetiseringen är väl problemet mest att de trasslar ihop sig och går av med en massa pillande och tejpande som följd.
En annan favoritlåt på samma tema, om någon missat, är Chalie Boys screwhyllning 1st Time (you put it in you deck):
http://www.speedyshare.com/979788365.html
16. Bluesking | 4 november 2008 kl 15:09
Donnie:
Donnie skrev; “Vad jag klagade på i den där Spotifyposten var att tjänsten än så länge är klart sämre än piratalternativen när det gäller utbud och tillgänglighet och den enda konkurrensfördelen är lagligheten”
Den postningen hade nån form av intellektuellt innehåll men kändes samtidigt som den i hemlighet huserade en del odeklarerad frustration riktad mot stundande förändringar. Alltså, piratalternativen har funnits i tio år, och en ny tjänst kanske inte har allt ännu, men det är ju inte någon nyhet för någon alls. Att kunna lyssna direkt är ändå rätt trevligt.
Bara i den här tråden har folk (Nonce, Yo Plumber) länkat till youtube-klipp till saker som säkerligen finns på torrent. Väldigt mycket av det som finns på youtube har ju funnits på torrent länge. Trots detta klistar folk in youtube-länkar i bloggar och skickar klipp vilket gjort sajten till den 3:e största i världen (och många av de som använder och därmed driver upp youtubes,googles marknadsvärde är säkert väldigt progressiva pluralistpirater med förkärlek för den långa svansen och den stora hårddisken) . Men klippskickandet är ju definitivt inspirerande på samma sätt som, jag tror, snabbt musikutbyte kan vara det. I framtiden är det spännande, personliga playlists som är hårdvaluta och mediet spelar mindre roll. Om man får gissa.
Donnie skrev; “Med tiden kommer det såklart att ändras - om några år är det säkert en självklarhet att kunna välja ur ett stort utbud och lyssna på det på fjället”
Ja, så kommer det nog att bli.
Donnie skrev; “ett hett tips ändå att Spotify (eller liknande alternativ) på sikt kommer att få en hel del musikhamstrar att byta hobby. Kanske lika bra”
Det tror jag också, streaming kommer att ändra folks konsumtionsmönster, och det är inte säkert att det är Spotify som vinner musikstreamingkriget, men just nu är de smidigast.
“Som Spotifyentusiast (eller anställd) borde du känna till att klickbildning och bunkermentalitet alltid har varit en grundbult i popkulturen”
ok.
blev lite långt inlägg detta…
17. Luca Brazi | 4 november 2008 kl 16:58
Bluesking
Att alla kommer gå omkring med en portabel telefon som samtidigt är en dator, en kamera och en musikspelare med ständig och obegränsad uppkoppling där vilken musik som helst kan streamas kostnadsfritt och kopplas vidare trådlöst till valfritt stereopaket, som i och för sig redan kommer vara uppkopplat och streama direkt, känns kanske inte direkt som någon nyhet längre.
Att den totala tillgängligheten tar död på en viktig och kvalitativ sida av musikkonsumtionen och får en att sakna det gränslösa rafflet i att beställa och packa upp en kasett från jamaica eller texas, kan man kanske bara förstå om man själv haft den inställningen till musik. Det handlar om en viss mystik eller aura om man så vill som bara ett fysiskt objekt kan bära med sig.
18. Bluesking | 4 november 2008 kl 21:02
Luca Brazi:
Brazi skrev: “kan man kanske bara förstå om man själv haft den inställningen till musik”
Den upplevelsen är inte så svår att förstå .
“Det handlar om en viss mystik eller aura om man så vill som bara ett fysiskt objekt kan bära med sig”
Jag tycker definitivt att fysisk representation av musik har någon slags kraft i sig också. Det känns som att jag kan minnas vartenda kasett och skivköp jag gjort när jag var yngre, vilken butik, vilken årstid, vem som var med osv. Men jag kan knappast särskilja mina nerladdningar och “streamingar” från varandra på samma sätt. Den digitala muskkonsumtionens brist på sinnlighet gör att upplevelsen inte graveras in i minnet på samma sätt
Men total tillgänglighet i form av omedelbar streaming tycker jag har förenklat botaniserandet och upptäckandet av ny musik. Det är fördelen (enligt mig)
Och jag håller med om att detta är en förväntad utveckling, vilket just gjorde att jag förvånades över Kinkys reaktion i framförallt det första Spotify-inlägget. Det var oundvikligt att någon , någon gång skulle erbjuda en sådan streaming-tjänst, och den kommer inte att utrota vinylförsäljning eller mixtapes. Den mystiska auran hos fysiska objekt har tillräckligt många fans för att fortsätta existera.
19. Rokkotronik | 4 november 2008 kl 22:40
när Spotify har ett välfyllt skafferi men gallrar bort packet i lyssnarskaran,då blir det åka av.
ett Clit Spit med en jävel till Jukebox i hörnet.
20. Farbror Barbro | 4 november 2008 kl 22:51
Format är A & O
Skönt att det nu finns utrymme för audiofiler som mig här på KA. Killarna nere på HiFi-Klubben verkar vara lite trötta på mina detaljfrågor om kablage, säkringar, watt & ampere.
Det finns inga genvägar till det pärfekta ljudet
21. xervix | 4 november 2008 kl 23:20
det har varit förbjudet att citera killing-sketcher sen 1996.
22. Runko Skellz | 4 november 2008 kl 23:41
I Skeå är Killing fortfarande husgudar!! De och Hassan!!
23. Mike Jones! Who? Mike Jones! | 5 november 2008 kl 0:43
Vad ni är ofräscha som inte vill ha ett rent hem.
“Därför älskar jag Spotify så mkt. Man får ett RENT hem.”
24. Gräs | 5 november 2008 kl 9:09
Bluesking: Donnies poäng var ju att användargenererade sajter/tjänster (som Torrents eller Youtube) alltid kommer att ha roligare material än det bästa som musikindustrin kan hitta på… Spotify & Youtube är verkligen inte samma sak.
25. Spotify | 5 november 2008 kl 10:38
“Ja tänk så mkt bättre de stackars indirena [sic] får det av att sosse-eliten shoppaar lite fräsha vinteraccessoarerpå NK Trend och diskuterar Obama över en latte på biblioteksgatan”
26. marey | 5 november 2008 kl 12:22
Ja, har sett kassettbandet som en allt vanligare förekommande logga bland lite lo-fi-aktig indie/electronica/disco. Weird Tapes är väl det mest kvalitativa exemplet, musikmässigt.. Och el guincho släppte sitt senaste mixtape på, just det, kasettband. Symboliserar väl någon slags nostalgi och motvikt till mp3orna, som folk automatiskt kan likställa med kvalite och autenticitet. Och ja, hur kan man inte älska dom. Kasettbanden alltså. Inressant när två, traditionellt sätt, helt olika subkulturer/genrer anammar samma sak. Eller, kanske beviset på att de är närmare varnadra än vad det verkar vara, till en början. Eller fan, jag vet inte vad jag snackar om. Är för trött. Men jag tycker om det.
27. Petter | 5 november 2008 kl 12:23
Förresten, Donnie, vad är dealen med dina “MP3’s”? De flesta av dem har filnamn som slutar på “.mp3″ när man laddar hem dem, men går väldigt sällan att sedan lägga in på iPoden. Vad är det för någon filtyp?
28. marey | 5 november 2008 kl 12:27
förresten.
Perrie:
Är i Khartoum nu och även här är kassettbandet stort, och jag ska självklart exploatera detta och tömma marknadsstånden på guldet. Arabpop hey.
29. Erimos | 6 november 2008 kl 20:15
¡ɐʇʇ5ɟ uıp ǝbıɹǝʌs ı ɹǝʇǝɥbıʇʇäɹ sɹǝɯɐs ɯo ɹǝɯ ɐbbo1q
30. Tobias | 16 november 2008 kl 16:17
Band har ju VÄLDIGT varierande kvalitet och livslängd. Jag har band inköpta på 00-talet som redan avmagnetiserats nästan totalt. Men jag har också mitt första band (ett sånt där Maxell C-60 som ju var så JÄVLA bra) som jag vet är inköpt och inspelat (Born In The USA) 84 eller 85 som låter helt felfritt än idag. Men de där riktiga kvalitetsbanden hittar iaf inte jag till försäljning någonstans längre tyvärr.
En stor fördel med band framför både vinyl, CD, spotify, iTunes osv osv är att det är lite tungrott att byta låt. Man orkar oftast inte spola hit och dit. Alltså upptäcker man på band mycket oftare de där låtarna som kräver 5-6 lyssningar, som man bar askulle lyft armen över på en skiva och aldrig ens lagt in som mp3a i sin mobil. Särskilt gäller det såklart blandband som andra spelat in åt en. De har den här sköna DDR-artade folkbildande funktionen som en spellista eller en skiva sällan får.
31. Söderbergs Take | 7 januari 2009 kl 8:41
har ett gäng kasetter som jag lyssnar på i bilen, har aldrig fått något avmagnetiserat
Skriv en kommentar
Viss HTML tillåten:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Skapa trackback för inlägget | Prenumerera på kommentarer med RSS